emmusss

Jojjo det där med en promenad var ingen bra idé. Nu kom jag bara på alla de där grejorna som jag försökt förtränga och de bara poppade upp allesammans på en gång...Nu sitter jag här istället och känner mig förbannad och sårad.
Jag menar jag har ju inte gjort något frivilligt för att det ska bli såhär. Ibland för jag bara en spärr i huvudet och mina ord kommer inte ut. Men det betyder inte att jag är stum...och det betyder verkligen inte att jag behöver bli ignorerad för det, och på ett så tydligt sätt dessutom! Det e ju inget jag kan ta upp med dig heller för det är för komplicerat och du kanske inte ens vet om det och jag vill inte rubba din värld just nu. Jag klarar mig men jag saknar min pojke för jag får träffa honom så sällan. Så blir det när man slutar kl 9 varje dag och är hemma vid 10. Hur mycket jag än vill kan jag inte bara sätta mig på bussen och åka till dig. Men jag saknar dig och vi ses en snabbis imorrn <3
Ska försöka skaka av mig alla dessa känslor som hunnit ikapp mig och börja om på en bra dag imorrn. Jag ska börja ignorera tillbaka, det ska jag göra. Vill inte de ha med mig att göra så fine with me...Men jag kan inte hjälpa att jag känner mig såhär...för jag har ju inte ens gjort något, eller?