Varför?



Men varför inte bara berätta? Jag kommer ju tro att du inte vill träffa mig, tro att du undviker mig. Jag vet att jag kanske överreagerar men jag blev väldigt lessen och sur, jag kan inte hjälpa det.
Som tur är kan alltid de små barnen jag är ledare för muntra upp mig så att jag bli pigg och glad. Men fortfarande, varför? Det är inte första gången heller. Ta med dig mobilen för fan...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0