emmusss

Nånting e fanemig inte bra. Det är nått som inte stämmer, men jag har ingen jävla aning om vad. Känner mig så himla stressad och pressad hela tiden, jag kan inte ha alla dessa krav på mig..och de flesta kommer dessutom från mig själv. Jag kan inte lära om mig, jag kan inte slappna av, jag tror inte ens att jag vet hur man gör. Det är så himla tråkigt. Måste ha fullt upp. Alltid. Gömmer mig bakom att ha saker att göra. Annars kommer det där hemska som jag bara avskyr så mycket. Tårar, tårar och åter tårar och de tar aldrig slut. Jag förstår inte. Brukar alltid hålla det för mig själv, men idag brast det framför mamma och för älsklingen på telefonen. Fan. Förlåt. Jag kan inte kontrollera det. Jag brukade vara lycklig, jag brukade vara glad. Jag känner inte igen den jag har blivit, eller den jag har varit. Finns det ett mellanläge? Och hur fan tar man sig dit?